Få teknikområden är så omdiskuterade som mobilladdning. Hur laddar vi våra kära ägodelar på bästa möjliga sätt utan att slita på deras batterier? Vad är myt och vad är sanning? Det svarar vi på i veckans blogginlägg. Ta också chansen att ställa dina frågor om mobilladdning på vår Facebook-sida (läs mer i slutet av artikeln).
Förr i tiden sades det att vi alltid borde ladda ur batterierna helt innan vi laddade upp dem igen. Om vi inte laddade våra mobiler enligt den devisen skulle kapaciteten på batterierna krympa, så att batteritiden förkortades. Förr i tiden stämde också den rekommendationen. Då hade vi nämligen en helt annan typ av batteri i våra mobiler.
På 90-talet var våra mobiler utrustade med batterier av typen NiCd (nickel-kadmium) eller NiMH (nickel-metallhydrid). NiCd-batterier, som också användes i exempelvis skruvdragare, led i stor utsträckning av den så kallade minneseffekten. De mådde bäst av att alltid laddas upp helt och laddas ur helt. Därför fanns det urladdningsknappar på vissa batteriladdare för NiCd-skruvdragarbatterier. Den efterföljande NiMH-tekniken, som vi finner än idag i uppladdningsbara AA- och AAA-batterier, led inte av minneseffekten i samma utsträckning. Det var därför inte lika viktigt att ladda upp och ur sådana batterier helt varenda gång.
Sedan millennieskiftet är alla mobilbatterier av någon Li-ion-typ (litium-jon). Dessa batterier lider inte alls av minneseffekten. Faktum är att Li-ion-batterier har få likheter med de gamla NiCd- och NiMH-batterierna. Likheterna sträcker sig inte längre än användningsområdet och att vi fortfarande kallar det ”batterier”.
Ett Li-ion-batteri mår inte bra av att laddas ur helt. Tvärtemot den gamla rekommendationen är det därför rekommenderat att ladda upp batteriet innan det tar helt slut! Det sliter mindre på batteriet.
Produkten som vi kallar ”mobilladdare” är egentligen endast en strömförsörjare. Själva laddkretsen (den riktiga laddaren) sitter inuti mobilen. Att ladda ett Li-ion-batteri kräver noggrann övervakning, vilket ombesörjs av laddkretsen. Den avbryter laddningen när batteriet är fulladdat och övergår då till underhållsladdning.
Du har kanske hört att Li-ion-batterier slits av att vara fulladdade. Detta stämmer visserligen, men det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser; tidsaspekten måste vägas in. Ett Li-ion-batteri slits av att hållas konstant fulladdat i vecka efter vecka. Det är därför bärbara datorer inte bör vara konstant inkopplade (med mindre de har ett löstagbart batteri eller ett dedikerat batteriläge för permanent stationärt bruk). Ett mobilbatteri mår däremot inte nämnvärt dåligt av att ligga fulladdat på nattygsbordet några timmar.
Myten om att behöva avbryta laddningen kommer från de första laddarna för uppladdningsbara AA- och AAA-batterier. Dessa laddare saknade inbyggda övervakningsfunktioner. När batterierna var fulladdade fortsatte laddarna att ladda dem. Det gjorde att laddarna drog ström helt i onödan och batterierna blev varma (värme är batteriers värsta fiende).
Alla mobiler följer den officiella USB-laddningsstandarden (USB-BC) oavsett om de har en USB-C-, Micro-USB- eller Lightning-kontakt. Det innebär att alla mobiler i grund och botten är kompatibla med alla laddare.
Den största skillnaden mellan olika USB-laddare är hur stor ström (hur många ampere) de kan leverera. En Iphone-laddare kan exempelvis leverera 1 A, medan en Ipad-laddare kan leverera 2,4 A. Exakt hur stor ström en mobil kan ladda med som mest varierar från modell till modell. Ju större batteri mobilen har, desto större ström kan den laddas med. Lyckligtvis behöver vi som användare inte fundera över det. Mobilens inbyggda laddkrets drar nämligen bara så mycket ström som batteriet kan laddas med. En Iphone 7 kan som mest laddas med ca 1,5 A. Om den kopplas till en 2,4 A-laddare kommer den att ladda i full hastighet (d.v.s. 1,5 A). Om den däremot kopplas till den medföljande 1 A-laddaren kommer laddningen att gå lite långsammare. Observera att det aldrig är skadligt att använda en överdimensionerad eller underdimensionerad laddare.
I takt med att våra mobiler har fått allt större batterier har behovet av snabbladdningslösningar uppstått. Tyvärr saknas det än så länge en enhetlig standard för snabbladdning. I stället har vi tre konkurrerande lösningar. Mobiler och deras laddare kan antingen använda standarden som heter USB-PD, Quick Charge eller Dash Charge (Quick Charge är även känt under namnen Adaptive Fast Charge, Turbo Charge och Rapid Charge). Alla laddare fungerar kors och tvärs för vanlig laddning, men för att få snabbladdning måste laddaren och mobilen följa samma standard. Vilken standard de följer framgår av deras produktspecifikationer.
Förhoppningsvis samlas alla mobiltillverkare i framtiden runt USB-PD-standarden. Det är den standard som Google uppmanar alla sina partnertillverkare att använda. De använder den också själva i sina Pixel- och Pixel 2-mobiler. Apple använder också USB-PD för snabbladdning av Iphone 8-serien och Iphone X. Den stora fördelen med USB-PD-standarden är att den kan användas för laddning av allt från små mobiler till stora bärbara datorer.
Har du frågor om mobilladdning? Ställ dem i kommentarsfältet på vår Facebook-sida. Jag (Karl Emil Nikka) svarar dagligen på nyinkomna frågor under hela veckan.